Pärlor
Det vart en kort dag på jobbat idag. Skönt tycker jag. För nu har jag suttit och pillat med mina pärlor och ätit glass hela dagen. Emil kommer bli måttligt glad när han kommer hem då hela våran soffa är full med pärlor och små länkar till kedjor som har kilat sig fast i soff tyget. Men jag har kul iallafall.
Jag har nu konstaterat att jag har världens sämsta lokal sinne. Jag gick vilse idag när jag skulle gå hem. Jag hade vart på hobbybutiken och köpt på mig lite mer pärlor. Från den butiken och hem till oss är det kanske 500 meter (Har svårt och uppskatta avstånd också men det tar ca 5 min och gå iaf). Så där gick jag i min egen lilla värld och pratade med Jenny i telefon. Helt plötsligt hade jag inte gått den vanliga vägen hem utan bland en massa små hus (Gamlastan tydligen). Sådär stod jag som ett fån och visste inte alls vart jag var eller åt vilket håll jag skulle gå. Så jag ringde Emil som skrattade och föklarade att jag bara skulle fortsätta gå framåt så skulle jag komma hem.
Men hur dålig kan man va igentligen? Hade jag gått 100 meter åt vilket håll som helst så hade jag kommit rätt. Men jag skyller på graviditeten ( för det får man göra har jag hört ). Jag kommer aldrig kunna ta körkort för jag kan inte höger och vänster, jag har inget lokal sinne och sen så är inte simultanförmåga den bästa.
Vi får hoppas att inte bebisen ärver något av detta. Här kommer en bild på magen som jag knäppte för någon vecka sedan.
Nu ska jag pilla lite mer med mina pärlor.
Ha en trevlig kväll
Kram Sara
Jag har nu konstaterat att jag har världens sämsta lokal sinne. Jag gick vilse idag när jag skulle gå hem. Jag hade vart på hobbybutiken och köpt på mig lite mer pärlor. Från den butiken och hem till oss är det kanske 500 meter (Har svårt och uppskatta avstånd också men det tar ca 5 min och gå iaf). Så där gick jag i min egen lilla värld och pratade med Jenny i telefon. Helt plötsligt hade jag inte gått den vanliga vägen hem utan bland en massa små hus (Gamlastan tydligen). Sådär stod jag som ett fån och visste inte alls vart jag var eller åt vilket håll jag skulle gå. Så jag ringde Emil som skrattade och föklarade att jag bara skulle fortsätta gå framåt så skulle jag komma hem.
Men hur dålig kan man va igentligen? Hade jag gått 100 meter åt vilket håll som helst så hade jag kommit rätt. Men jag skyller på graviditeten ( för det får man göra har jag hört ). Jag kommer aldrig kunna ta körkort för jag kan inte höger och vänster, jag har inget lokal sinne och sen så är inte simultanförmåga den bästa.
Vi får hoppas att inte bebisen ärver något av detta. Här kommer en bild på magen som jag knäppte för någon vecka sedan.
Nu ska jag pilla lite mer med mina pärlor.
Ha en trevlig kväll
Kram Sara
Kommentarer
Trackback
